Taiwanesisk tempeltur. Alpin golfrunda.

Jag har nu trampat av mig det mesta av det uppdämda motionsbehovet efter förkylningen i januari. Med korta turer och mycket fotograferande och längre sträckor till nyupptäckta områden.

Hela tempelkomplexet sett från Highway.

En trevlig väg söderut från staden går längs en kanal genom stadsdelen Nong Hoy. Två stora Highways måste korsas och det går smidigt genom att dels gå hukande under och dels göra en u-sväng runt. Vid den ena Highway ligger ett nyuppfört kinesiskt tempel som jag stannar till vid ibland. Denna gången var solljuset lämpligt att ta foto på den stora statyn utanför. Och nu såg jag för första gången pampiga statyer, med kinesiska förtecken, inne i templet. Templet byggs som en kopia av en större förebild i Taiwan.

Templets galjonsfigur.

 
En annan dag hade jag tänkt cykla till San Kampaeng Hot Spring. Först en lång raksträcka österut från Big C på väg 1317. Men nyfikenheten drog åt ett annan håll. I ett kuperat område i utkanten av Mae Takhrai National Park. Till en golfbana som ligger i ett riktigt vackert läge. Synd bara att svedjebränningen har börjat och lagt luften i grått dis, som delvis tog bort synintrycket. Väldigt mycket folk på banan. Fick berättat att fler och fler upptäckt denna vackra anläggning som är en av världens längsta golfbanor. Hade tänkt luncha men både en skylt om lämplig dresskod och priserna fick mig att enbart köpa vatten. De fina bilderna i deras hemsida är definitivt inte tagna under denna årstiden då luften förtätas av rök och sot från avbränningar (kanske är de bilderna också lite saturerade). Min lunch, Lasagne med spenat och makrill, åt jag i samhället San Kampaeng, vid en favoritrestaurang. (Se inlägg från tidigare cykeltur, december -10). Sträckan blev 80 km, årsbästa.

Alpine Golf Course i grådis.