Upptrappning, kolmörker och ljusglimtar

Det var varmt och brant. Kommit halvvägs var jag nära att ge upp.
Vid ett besök till Wat Ao Noi, 10 km norr om Prachuap såg jag några vitklädda människor och frågade vad de skulle göra. Besöka Reclining Buddha i grottan, blev svaret. Jag hängde på. Vid ett av flera rastställen fick jag en flaska vatten, annars hade jag nog vänt. Visste inte att det var så långt UPP till grottan.
Glad att jag fortsatte. Grottan var rymlig och lätt att ta sig fram i, så länge belysningen funkade. När jag var på väg tillbaka längst inifrån och skulle ta ett kort blev det alldeles svart i sökaren. Trodde att batteriet var slut, men det var elen som hade slocknat. Kunde med hjälp av svaga ljusskenet från kameradisplayen ta mig till en strimma ljus från ett liten hål i grottan. Intill fanns de dyrkande thailändarna med ficklampor så någon rädsla kände jag inte. Och snart kom belysningen tillbaka.

Alldeles efter ingången. En stor liggande buddha. Jämför det lilla djuret, som inte är en råtta utan en hund.

Längst in i grottan, med elbelysning.

Bara stearinljus.

.

Del av "räddningen", ljus från ovan.

Även hunden sitter vackert.

Ett inre rum; en till liggande buddha och flera sittande.

Buddhan vid grottöppningen gjorde sig bildmässigt bättre mot utgången.

Härlig utsikt på väg ner.

Den norra av de tre stora bukterna som Prachuap är känt för. Helt oexploaterad från turism.