11 juni 2012

Till ett vatten(fall)


Söndagsklubbens cykeltur lockade med ett vattenfall som utflyktsmål. Öster om stan, bortom Mae On och Sankampaeng. Ett område lite besökt av turister (förutom den stora begivenheten Flight of the Gibbon). Med berg högre än det välkända Doi Suthep. Jag hade laddat med pasta och väckarklocka. I tron att det skulle bli klättring till högre höjder.
Stora vägen till avfarten till de heta källorna gick lekande lätt i cykelklungorna. Gruppen gjorde ett sista stopp för proviantering i marknaden i Sankampaeng, vid slutmålet fanns inget att handla.

Sankampaeng är hemort för finans- och politikerfamiljen Shinawatra.
I marknaden hänger banderoll på syskonen Thaksin och PM Yingluck.


Notera hjälmen av KOKOSNÖT.

Balansakt i lervälling.

Vi svängde  in på en mindre väg, förbi en damm och in på grusvägar som blivit till lervägar efter nattens regn.

Ojdå, tänkte jag. Här blir det klättring på djungelvägar (vi hade ännu inte cyklat uppför speciellt mycket). Efter en felkörning på en återvändsväg, med glada skratt och tillrop, fortsatte vi på andra sidan dammen, men strax stannade täten upp. En delvis raserad bro skulle passeras. Och "vägen" blev en stig, men ännu ingen stigning i höjdnivå.
En liten glänta öppnade sig med ett fint rinnande vattendrag. Här stannade gruppen och slog sig ner. Vi var framme. Lite förvånad frågade jag efter vattenfallet. Vandring 1 km, blev svaret. Ingen gjorde någon ansats att gå vidare, så det var bara att gilla läget. Äta lite snacks och dricka samt njuta av den vackra platsen som det ändå var.

Framme. Inte vid något vattenfall, men väl en vacker plats med ett porlande vattendrag.

 
På tillbakavägen kom jag (frivilligt) ifrån gruppen, stannade för rejäl lunch och körde nog fem km innan jag kände igen mig, vid ett trevligt fikaställe. Därifrån frågade jag mig fram till kända platser och tog samma stora väg tillbaka de sista 17 (av sml 93) km.

Fika, där jag kände igen mig. (Och serveringsdamerna kände igen mig.)

Lantlig idyll på hemvägen.

Jag såg detta motivet i ögonvrån utefter en väg. Vände om och plåtade. Mitt i prick, tycker jag . . .


3 kommentarer:

  1. Det var ju en väldigt stilig cyklist du plåtade på fiket. Är han stamgäst månne? Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, om man kan bli det efter två besök . . .

      Radera
  2. Ja, ett bra kort från ett av många trevliga fika ställen utmed vägarna. Paus med cappuccino och tilltugg är en viktig del av en cykelutflykt. Igår tror jag det blev fyra kafébesök, både på stamställen och på nyupptäckta platser.

    SvaraRadera