Men det blev en snopen start. Bilen startade inte i Prachuap förrän hotellägaren kom med startkablar. Batteriet borde ha blivit uppladdat trodde vi när det var dags att tanka efter några mil. Men inte !!!
Stendött. Försöken att förklara det för ungdomarna vid bensinstationen mynnade ut i att det kom ett fordon med startkablar. Det hjälpte igen. Men lika dött vid omstart. Efter ny kort diskussion visade det sig att det fanns en affär som säljer batterier tvärs över Highway. Snart kom räddningen; en man på moppe(!) kom med nytt batteri under armen och verktyg i fickorna. Kostnad 2.600 baht och han var så schysst att han drog av 400 då han tog hand om det gamla.
Med funktionsduglig bil går det alltså fort "mellan varven".
Nu i Surat Thani. I forna tider den enda (båt)förbindelsen om man skulle ut till Koh Samui. De dåvarande passagerarfärjorna går nu mest som fraktbåtar, men tar även folk och erbjuder liggplatser på nattöverfarter, nu även till de övriga öarna. Snabbfärjorna går från andra kajer miltals utanför staden. Hamnen var även en fiskeflotta.
I själva varven går det desto långsammare.
Mellan bråte, trallor, pausande och några aktiva arbetare tog jag mig runt bland torrlagda fiskebåtar och plåtade bland renoveringsobjekten.
 |
| Pausbloss. |
 |
| Skeppshund. |
 |
| Skepparfot. |
 |
| Barnen hjälper till eller leker . . . |
 |
| . . . på olika sätt. |
Detta får bli ett mellanstick mellan varven. Bilder från Phrachuap Khirikhan tar lång tid att redigera. Det kommer senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar