Åkte "raka" krokiga vägen hem i "Svenskt höstruskväder"

Scooterutflykten höll på att fastna i Chiang Rai. Orsak; ett märkligt väderomslag som liknar höstrusk i Sverige. Men istället för att bli kvar där (prognosen visade ännu kyligare nästa dag) körde jag i söndags hela vägen hem.
190 km på en dag, och fastän det bara regnade ett dugg nästanfrös jag hela tiden. Förutom över den stora bergskedjan, där jag frös på riktigt. Cirka 20 grader på slätterna blev nog till 15 uppe på höjden.

Körsträckan var okey, men en sak är säker; jag gör inte om det på en helgdag med den täta trafiken på Highway 118.

Oemotståndligt att stanna vid Charin Garden. För de läckra bakelserna och pajerna - och kaffe.
Något man missar utan egen fordon och åker bussen.

Drygt åtta timmar tog det. Förutom fikapausen hos Charin Garden Resort och andra stopp för värmande dryck- och matintag blev det (givetvis) även några foto-stopp.

Som komplement till skalandet av majsen i förra inslaget kom jag i direktkontakt med skörden,

alldeles intill Highway 118.

Blev påmind om jordbävningen för ett år sedan. Epicentrum låg 27 km söder om Chiang Rai.

En affisch med en ruinhög visade in 500 meter till ett tempel.

Olika skeden av bygget, och längst ner till höger hur det skulle sett ut färdigt.

En av templets munkar, i praktiskt arbete.

Ruinen av statyn verkan få ligga kvar som minne.

Flera gånger under bussresa har jag undrar över denna byggnaden vid vägkanten.

Nu kunde jag stanna och utforska (när jag cyklade förbi för två år sedan var jag sliten och orkade inte).

Följ med in . . .

Inifrån syns scootern parkerad vid vägen. Bilister rusar förbi, utan att bry sig.

En trappa upp,  ett "sovrum". Undrar om någon någonsin har bott här?