Kafé-fynd och farhågor som Pausbilder

Sista cykelturen innan resan till Italien är avklarad. Kameratagningarna från den får bli som Pausbilder i Bloggen, är tillbaka i slutet av juni.

Maj månad har behållit värmen (vissa dagar hettan) längre än normalt. Även regnperioden är senare än brukligt. Men i torsdags var det mulet och perfekt cykelväder, det till och med kom lite regnstänk.

Det kan verka osannolikt, men jag gjorde nya upptäckter i vägnätet bara 7-8 kilometer hemifrån. Och hittade två läckra kaféer (och ett nytt på mer kända marker).

Det blev inte långt, bara 25 kilometer. Men länge, över 5 timmar med alla stopp för frukost-, fika-, foto-, läsk- och lunchpauser. "Min melodi" nu för tiden.

Så här blev det, bildmässigt;

Första stora överraskningen,

Chada Café med djurfarm och blomsterträdgård.

Lokalen där den forna "Svenskrestaurangen" låg,

som serverade goa köttbullar, har legat öde länge,

men nu verkar få en ansning.

Nästa café-fynd fick jag goda vibrationer av,

men får vänta till återkomsten. Bara foton denna gången.

Det blommar och det ruttnar. Men gamla helgedomar består.

"Mellan varven".

30 baht för kaffe eller läsk,

nära Carbon Factory inte långt från McKean Institute.

Härliga tider. Underbara tio år har passerat.

Men det tornar upp mörka moln på Immigrationshimlen.

Det ryktas om andra regler för "pensionärsuppehåll".

Som jag nog inte klarar . . .

Än finns en strimma ljust hopp.

I slutet av juni ska jag förnya mitt 1-års uppehälle.

Får be till Buddha att tidigare regler ännu gäller.

Khon dansdrama till hyllning av Kung Rama X

Hyllningarna efter kröningen av Thailands nya Kung Rama X har i slutet av maj pågått flera dagar på många platser runt om i landet runt.

I Chiang Mai, vid Three Kings Monument, avslutades festligheterna i tisdags med ett mäktigt skådespel, Khon dance the traditional Thai masked dance drama, based on the classic Hindu Ramayana epics, a traditional Thai dance drama with elaborately made costumes and masks.
The dance consists of four sets of characters, male, female, monkeys and demons.

Första och tills nu enda gången jag sett Khon dans var i december 2009 vid en spektakulär happening på Thapae Gate.

Tisdagens föreställning började med traditionella danser.

Elever från Chiang Mai College of Dramatic Art

väntade i bakgrunden att framföra Khon dansdramat.

Två vagnar drogs fram av "hästar".

Staty Kruba Srivichai

I söndags körde jag till Doi Saket för att se hur långt det hade gått med statyn jag sett delar av för drygt sex månader sedan. Överraskningen blev total när jag hamnade mitt i den stora invigningsceremonin av statyn. Kameran gick varm (inte så svårt i det hettan).
En av de vitklädda besökarna från lokalbefolkningen frågade; "How did You know about this ceremony?" Ingen aaaning, sa jag på engelska och förklarade anledningen till återbesöket. Kvinnan sa vidare att statyn föreställde Kruba SriVichai. Namnet kändes bekant svarade jag och kom att tänka på vägbygget till Doi Suthep.

Nästan alla besökare till Chiang Mai har någon gång åkt vägen upp till berget och templet Doi Suthep. Få av förstagångsbesökarna tänker på eller lägger märke till minnesmärket av vägens grundare strax efter zoo. Vägen, utan dagens utrustning, tog knappt sex månader att färdigställa av 10.000-tals frivilliga och var klar 30 april 1935.

Dagen för premiärturen.

 Vid återkommande besök är det svårt att undvika uppståndelsen med tutande, bugande och blomstergåvor vid Monumentet för Kruba Sri Vichai.

Han är en av de högst vördade munkarna i norra Thailand. Fastän död 1938 lever hans minne kvar i allra högsta grad.
Det märkt inte minst av det senaste stora minnesmärket över honom. Statyn strax öster om Doi Saket (som bilderna i Bloggen handlar om).

När jag läser om honom kommer en ganska intressant biografi fram. Han var smått "rebellisk" mot överheten. Fängslad i omgångar men sedermera erkänd av landets högsta munkråd. För "allmänheten" är han nog mest känd för just vägen upp till Doi Suthep. Men han var också en stor anhängare till att bevara Lanna kulturen. Bland tempel han lät bygga monumnet vid finns Wat Phratat Doi Suthep, och Wat Suan Dok.

Utdrag ur Wikipedia:
Siwichai was consequently banned from Lamphun in January 1918. However, he refused to leave and in 1920 was invited by the lord (chao) of Lamphun to receive the alms of the city. On his Journey to Lamphun, then was followed by nearly 600 men and women, leading the officials to think that the "priest had come to create a revolt" and was, once again, arrested in Waluang.

För den vetgirige, hela artikeln här.

Som sagt, mitt första besök var för cirka ett halvår sedan. Så här såg det ut då.

 Här hela inlägget från oktober 2018.

Nu bilderna från i söndags.

På gårdsplanet statyns "hjärta", för gåvor.

Under ceremonin i innandömet av statyn.

Utanför, efter ceremonin

kunde nu också VIP-gäster lägga gåvor i "hjärtat".

Wat Doi Saket i bakgrunden.

Ett av de bakre leden bland besökarna.