Obehöriga äga tillträde

Välkommen upp!

Thailand är lättillgängligt. På många sätt. Att obehindrad gå in på en byggarbetsplats till exempel.
    Jag stannade till vid ett nybygge för att plåta ett motiv, men det hann försvinna innan kameran kom fram. I stället dök en glad målare upp, som ivrigt visade att jag kunde komma upp och fotografera runt om i bygget.
    Förbi leende jobbare på markplanet ändrade jag två trappor och kom fram till målaren, som på nytt visade med händerna att jag kunde gå runt och plåta.
    I trappan på nerväg mötte jag några "inspektörer", som även de, med små leenden, verkade obekymrade över min närvaro.

Ett nytt hotell är på gång i ett attraktivt område i Old City, Gamla stan.
Så här ser det nu i nuläget:




Sängstomme.

Jobbarna har egna bon i blivande boningen.

Likt trycket på högra elektrikerns tröja, ser jobbet lite avigt ut med västerländska ögon.

Musik under arbetet hör till varje arbetsplats.

Inget korridorsnack här inte.

Målaren har hittat mer plankor och ribbor att balansera på.

Amazing Swedish Railroad Nong Khai - Santa Fe

Framtidens järnväg i Thailand, om/när mastodontlånet á 2 trillion baht klubbas igenom, kommer bland andra sträckor att gå mellan Nong Khai och Bangkok (och tvärtom).


Men redan nu finns en Internationell Järnväg i Nong Khai.

Vid mitt besök i Nong Khai träffade jag en synnerligen intressant person, en nu 75-årig frispråkig, pensionerad flygplansmekaniker/tekniker.
Som har byggt en imponerande modelljärnväg i sin bostad.
Jag fick en visning av anläggningen. Hade inte kameran med, men fick tillsänt bilder och webadressen där man kan se hela härligheten.

Modellen innehåller hundratals meter räls, flera olika lok och en mängd vagnar, landskap, byggnader, manöverpanel och garage/parkering för tågen en våning under. Varje växel har sin egen lilla motor, som styrs från panelen. För att göra visningen autentisk (vi är ju i Thailand) så fixade han även till urspårningar. Vig, som om han skulle kunna vara med på veteran-VM i gymnastik, gick han ner på knä, böjde sig och justerade i järnvägens undre regioner. Motion får han med dagliga promenader i en park nära Friendship Bridge. Om hans avhållsamhet från alkohol haft att göra med det ansvarsfyllda jobbet vet jag inte, men han har aldrig druckit sprit. En sund egenhet som han delar med en norrman i samma ort. Det var uppsnappandet av deras samtal vid en restaurang som gjorde att jag sökte mig till deras bord, resten är historia.

Förebilder:

 

 

 

 

Mellis, som han allmänt kallats har ett omfattande, händelserikt förflutet som han gärna vill få publicerat!!!
Han har omslag, rubriker och stolpar, till och med hela artiklar - i mängder. Fattas bara förlag, resetidning, magasin, eller lokaltidning . . .

1998 sålde han rubbet och flyttade till Thailand, med en enkelbiljett och firade sin 60-årsdag i nya landet. Har aldrig varit i Sverige sedan dess. Hans erfarenhet är att många svenskar som haft fleråriga utlandsjobb gör på liknande sätt.

På 60-talet jobbade han hos Transair i Kongo, för FN.
Denna länken visar bilder därifrån.

Hemresa med Bingolottos Jordenruntresenärer på nåder.
Det kapitlet finns att läsa här. Gör gärna det!

                                  

Sala Kaeo Ku, religiös park, Nong Khai

Första intrycket, från parkeringen. 20-25 meter höga skulpturer.

Parken är som ett öppet museum av religiösa statyer skapade med inspiration av Luangpu Bunluea Surirat som byggde anläggningen runt 1978, ur hans egen övertygelse att lärdomarna från alla regioner kunde blandas ihop. Därför finns det Buddhabilder i olika attityder, hinduiska gudar, kristna religiösa ikoner samt karaktärer från Ramayana epos och folklegender.

Konstnären har tidigare uppfört en liknande park på Laos sida av Mekongfloden. Efter revolutionen 1975 var han rädd för repressalier från de styrande och flydde till Thailand.

 

Sala Kaeo Ku är öppet dagligen 07.00 - 17.00. Inträde 20 Baht. Nås lätt med cykel, bara 5 km öster om Nong Khai city.

Statyerna ser väldigt gamla ut, men byggdes alltså i slutet av 1970-talet.

Kanske den mest gåtfulla delen av parken är Livets Hjul, en cirkulär multi-delgrupp av skulpturer som representerar den karmiska cykeln av födelse och död. Sammansättningen kulminerar med att en ung man tar ett steg över staketet som omger hela anläggningen för att bli en Buddha staty på andra sidan.



Centrum av Livets Hjul.

Öppning till Livets Hjul.

"I lust och nöd". Livets Hjul.

Catwalk

Ethnic Cultural Park, Vientiane

Den ligger egentligen utanför huvudstaden.  Bara en knapp kilometer efter gränsövergången från Nong Khai. Syns från vägen. Parken har sett sina bästa dagar, det mesta är förfallet. Det är nog inte många som stannar till här, en och annan nyfiken cyklist kanske.

Att den kostade 5.000 Kip i inträde såg jag vid utgången.

Det finns en annan större sevärdhet, med stora statyer, cirka 4 km åt andra hållet. Den "hoppade jag över". En motsvarande finns på Thaisidan, kommer i bloggen inom kort.

I parken finns djur i bur. Jag köpte chips att mata björnen med. Det blev en björntjänst, den ville inte ha den sorten.

Den var inte farlig, villa bara ha sällskap verkade det som.

Några män gjorde en fälla i utloppet av ett rör. För att fånga nykläckta dinosaur?

Jubileum, 5 år

Den 23 oktober 2008 landade jag i Thailand med "flyttlasset", allt fick plats i cykelväskorna (plus ett 5 kilos postpaket).
Och nu har jag bott här i fem (5) år!!!!!  Inget att gå djupare in på eller ens sammanfatta. Bara konstatera att det varit fem bra år!!!!! Det ger mersmak ...

Just samma datum, i dag 23 oktober,

åkte jag på nytt till Thailand. Efter en kort visit i Laos. 

"5-årsgränsen" symboliserad med bilden nedan.

Högsta betyg: 5 tuktuk.

Utomlands, till nordöstra grannlandets huvudstad.

Det vore snudd på tjänstefel att inte ta mig in i Laos när jag var så nära. Så jag cyklade in i söndags, bland massor av hemvändande Laotier. Efter viss förvirring kom jag i rätt riktning och rullade in i huvudstaden Vientiane, bara cirka 20 km från gränsen.

På Laos sida heter bron givetvis Lao-Thai Friendship Bridge.

Det var nio år sedan jag var här senast, och mycket har förändrats. Massor av nya hotell och restauranger och inte längre några ojämna trottoarer att snubbla på.
Det var smått kaotiskt dock ju närmare centrum jag kom. Även här hade de roddtävlingar, som var anledningen till en gigantiskt stor fest längs floden. Med försäljningar, musikscener och packat med folk. De som inte tog sig till floden hade små privata fester lite varstans i stan, alla med hög volym på högtalare varur det varvades med skrölmusik och ändå skröligare karaoke. För egen del var det inte att tänka på att trängas vid floden, tog det lite lugnare vid parallellgatorna. För att vara pigg och göra lite sightseeing med cykel måndag och tisdag. Bilderna får berätta resten.

Förutom Scandinavien Bakery har stan begåvats med Swedish Pizza and Baking House. Köttbullar, potatis och lingon, mums.

 Stora, breda boulevarder i stan, med bra struktur. Men inte långt ut till landet.

Lite KOmiskt när kossan satte rumpan upp i tvätten. Hålla koll på kalven, en dag gammal, må vara ursäktande.

Längs vägen in till Vientiane såg jag flera små modeller av båtar med (utbrända) stearinljus. Några tempel hade egna stora varianter.

Arbetare på bygge, i klassisk mundering.

Också i floden fanns fint dekorerade båtmodeller.

Munkar från Thailand på besök, Proffsfotografen kom snabbt med bilden, han hade färgprinter i bilen!

Ett mejeri anordnade lekar i en skola och bjöd sedan eleverna på sin produkt. Men först måste leden rätas ut - inte det lättaste.

Tack för kaff..., nej mjölken.

Censur.
Intill skolan såg jag ett inhägnat område, med uniformerade vakter. Fick inte cykla in, en vakt pekade på sin armbindel. Det var militärt område. Framför en mur satt en stor affisch med både Laosflagga och en röd dito med hammaren och skäran. Den plåtade jag, med bra resultat hann jag se. Men vakten kom rusande fram och hans budskap var glasklart; inget fotograferande åt det hållet och nu pekade han mot sin revolver! Han fick mig att radera bilden.

Inte alla stora genomfartsleder är belagda med asfalt eller betong. Vattning hjälper bort det värsta av röda dammet.

Istället för fiskbil. Färsk fisk, så färsk att det hoppade från mattan ut på vägen, handlas på väg hem.

Naga Fireball Festival, Nong Khai

Nong Khai, längst norrut i Isaan, som den nordöstra delen av Thailand kallas.
Gränsstad till Laos, bara 22 km från Vientiane. Här byggdes den första bron från Thailand över Mekongfloden, Thai-Lao Friendship Bridge.

Under Friendship Bridge höll en man på med att göra en liten brygga för kvällens festligheter.

Nong Khai är också vida känt för den nu pågående festivalen. Historien är Naga, den mytiska ormen som tros simma omkring i floden är "uppdiktad" långt tillbaka i tiden. Mer att läsa i denna klickbara länk.
Festivalen pågår flera dagar, i år 16-22 oktober. Andra huvudattraktioner är roddtävlingar, Belysta båtar på floden, vackra dekorationer av snidade bananträd-skal, dessutom givetvis karuseller, pilkastning samt mat och dryck i överflöd. Packad med folk, i år extra trångt på grund av avspärrningar då Premiärministern gjorde en visit med stort säkerhetsfölje. Men ändå inte helt blockerat, jag kom cyklande längs floden och hamnade mitt i följet då hon, P M med följe, kom fram för att se en belyst båt och ett fyrverkeri. Senare besökte samma följe en årlig show om Nagas historia. Fullsatt när jag kom dit, med "back stage" kunde jag komma och titta.

Några heat gick i ösregn.

Två båtar i varje heat, segrande båt vidare till nästa omgång. Finaler på lördagen.

Illuminated boat, från min balkong.

Showen, back stage.

Snideriet eller karvningen av bananträdens skal var ett precisionsjobb, man mätte med måttband men själva karvningen gjordes för hand, utan mall och utan någon förhandsritning. Under skalen har man först lagt färgade papper, som framträder då man pillar bort det utskurna.

Överblivna bananstammar i förgrunden.

Mycket "vätska" gick det åt i värmen. Allt under sång och dans från en scen i närheten av ett tempel.

Snart dags för procession.

Flera som fotograferar. "Se så fint det blev".