Festligheter vid STORSLAGEN munkbegravning

Tusentals besökare ville närvara och ta del av denna händelse. De allra flesta var Burmeser. Den döde munken kremerades vid Wat Ta Gradat 5 kilometer norr om staden Chiang Mai och han måtte helt uppenbart haft starka band med Myanmar. Men jag har ingen aning om på vilket sätt.

Av en händelse några veckor tidigare hade jag sett en stor banderoll, vilken lockade att se "skådespelet". Dock missade jag det allra mest intressanta; själva finalen med smällare, raketer och annat ljudspel som föregick kremeringen då hela härligheten eldades upp.

Den stora "svanen" som tillhör dekorationen i the pyre (en konstruktion där den avlidne placeras och eldas upp) är tänkt att föra den döde till "himmelska höjder" på väg till nästa liv.

 

Ur Wikipedia:

A pyre^, also known as a funeral pyre, is a structure, usually made of wood, for burning a body as part of a funeral rite or execution. As a form of cremation, a body is placed upon or under the pyre, which is then set on fire.

 

 

Nu till saken. Högtidligheterna höll på i tre dagar. I fredags var jag där först på dagen och sedan tidig kväll. Det hör också till saken att det hela kolliderade med stora sportsändningar på tv, den enda "luckan" kvällstid var denna dag.

En stor äng var iordnigställd för marknad, nöjen för ungdomar och parkering.

 

Gamla traditionella instrument. Vid en scen intill hade det varit dansuppvisning.

På lördagen bröt jag av med en cykeltur (klicka, om du inte redan sett rutten) för att lägga krutet på finaldagen, söndag 29 januari och kom dit ganska tidigt - trodde jag. Klockan 9 var det redan packat med folk. Det var så trångt på vägen fram till templet att jag vände. Upptäckte och tog paus vid ett kafe och tog sedan en bakväg. Det hade också rättrogna besökarna gjort (inte kaféet), i mindre mängd så det var framkomligt.

Dessa kvinnor hade gjort sitt och var på väg hem - ända till Nakhon Phanom!

Från denna "bakväg" fanns transporthjälp fram till templet.

Hedersplatser med gåvor till munkar.

Vitklädda män väntar på sin uppgift.

 

Klockan 16.30 var jag tillbaks igen,

lagom till underhållning i form av dansuppvisningar och show.

 

Efter dansshowerna gick de mest sörjande några varv runt the pyre.

 

Under tiden höll pyroteknikerna på med sina elledningar.

Jag åkte hemåt vid 18-tiden innan mörkret och för att hinna till tv-sändningar från världscupen längdskidor. De som var kvar och visste att it´s not over fick säkert en häftig och spektakulär upplevelse.

 

Så här gick det till på en annan kremering dagtid 2013,

klicka på videon (och förstora):

Hela det reportaget här.

I måndags också en cykeltur, 50 kilometer med fortsatt pigga ben och lungor.

Passade på att svänga in till platsen för kremeringen och såg förkolnade resterna av elden. Och på ett bord, BENRESTER (!) av den döde som väl ska bevaras i templet. Efter att munkarna letat fram vad de ville bevara var det fritt fram för allmänheten att leta bland askan.

Cykelturen tilbaka passerade åter platsen. Stora ängen som varit marknad, nöjespark och parkering var städad och alla "fynd" från kremeringsplatsen redan insamlade.

Fullträffar på cykeltur i Hang Dong

Vart ska jag cykla i dag? Mot Gömla Dalen var ju längesen, så det blev ditåt, efter sent beslut.

 

Kom iväg 9.30. Genom Old City och CMU, vidare Wat Umong-vägen. Men inte upp mot Gömda Dalen utan svängde vänster förbi Rajapreuk/Royal Flora och korsade så småningom Samoeng-vägen. Strax därefter vek jag av till vänster för att komma under Highway 3035 (fortsättningen av Hw 121).

Innan Underpass såg jag en "uppenbarelse", ett liten kafé som blev fullträff nummer 1. Beställde kaffe och cholkadkaka som energi och frågade en man om det var ledigt vid hans bord. Det blev en trevlig pratstund med denne bronsskulptör som tidigare haft beställningar från regeringen men nu arbetade med privata internationella kunder och hade en atelje i närheten.

 

På andra sidan Hw 3035 hörde jag något tjoande. En skola hade Sports Day. Hann ta en bild innan jag blev uppmanad att inte fotografera. Väldigt ovanligt att bli stoppad. Kan det bero på att det var en kristen skola?

Nästa stora väg att korsa var stora Hw 108 (Hang Dong-vägen). Provianterade vatten vid 7eleven och fortsatte mot floden Ping.

Nu inträffade den Stora Fullträffen. Det var lunchdags och hamnade i en riktig restaurang-pärla, My Forest Cafe. Lätt att bestämma från menyn då de hade favoriten Kaeng Hang Lay.

Cirklade sedan runt lite och råkade hamna på raksträckan vid hantverksbyn Ban Tawai. Okey, tänkte jag och fortsatte till en liten avtagsväg längs en kanal.

Jämförelse krokiga vägen från 2011 då Svenska vänner var på besök och cyklade här.

 

 

Två män vadade i kanalen. En dök under vattenytan några gånger för att till slut komma upp med ett fiskfångstnät. Hans rökande kompis visade också upp sin "fångst". Det blev den tredje fullträffen för mig.

Superb cykling längs denna kanalen med skirt gröna nyplanterade risfält.

 

Sista stoppet, efter 40 km, blev Kaffe hos Baan Bond. Andra stoppen efter 20 respektive 29 km.

Hemma med  49 kilometer i benen. Och pigg i kroppen med härlig känsla. Fast luften håller på att bli försämrad av luftföroreningar kändes lungor och ben riktigt okey.