Tusentals besökare ville närvara och ta del av denna händelse. De allra flesta var Burmeser. Den döde munken kremerades vid Wat Ta Gradat 5 kilometer norr om staden Chiang Mai och han måtte helt uppenbart haft starka band med Myanmar. Men jag har ingen aning om på vilket sätt.
Gamla traditionella instrument. Vid en scen intill hade det varit dansuppvisning.
På lördagen bröt jag av med en cykeltur (klicka, om du inte redan sett rutten) för att lägga krutet på finaldagen, söndag 29 januari och kom dit ganska tidigt - trodde jag. Klockan 9 var det redan packat med folk. Det var så trångt på vägen fram till templet att jag vände. Upptäckte och tog paus vid ett kafe och tog sedan en bakväg. Det hade också rättrogna besökarna gjort (inte kaféet), i mindre mängd så det var framkomligt.
Dessa kvinnor hade gjort sitt och var på väg hem - ända till Nakhon Phanom!
Från denna "bakväg" fanns transporthjälp fram till templet.
Hedersplatser med gåvor till munkar.
Vitklädda män väntar på sin uppgift.
Jag åkte hemåt vid 18-tiden innan mörkret och för att hinna till tv-sändningar från världscupen längdskidor. De som var kvar och visste att it´s not over fick säkert en häftig och spektakulär upplevelse.
Hela det reportaget här.
I måndags också en cykeltur, 50 kilometer med fortsatt pigga ben och lungor.
Passade på att svänga in till platsen för kremeringen och såg förkolnade resterna av elden. Och på ett bord, BENRESTER (!) av den döde som väl ska bevaras i templet. Efter att munkarna letat fram vad de ville bevara var det fritt fram för allmänheten att leta bland askan.
Cykelturen tilbaka passerade åter platsen. Stora ängen som varit marknad, nöjespark och parkering var städad och alla "fynd" från kremeringsplatsen redan insamlade.
Intressant reportage, som vanligt. Själv är jag hemma i "tråkiga" Sverige igen och vädret lockar inte till några cykelturer (än).
SvaraRadera