Heldag - i Buddhas fotspår

Det mesta i Thailand går väl i Buddhas fotspår. På tisdagens långa cykeltur (81 km) råkade jag se dem "på riktigt". Bokstavligt. Bildligt. Till och med handgripligt. Men kanske innerst inne bara bildlikt. Och med en stor portion fantasi samt lite guldfärg.

Det är inte samma Buddhas footprint Chiang Mai man hittar via googlesökning. Då hamnar man längre norrut. Artikelns upptäckt ligger strax efter PREM internationella skola, nordvästra utkanten av Mae Rim. Av en slump hamnade jag där. Tänkte besöka en svensk som bor i krokarna, som inte var hemma. Istället såg jag en skylt med Buddha footprint, som jag följde en kilometer in i skogen.

Från början följde jag floden Ping norrut på östra sidan. Förutom att jag korsade Highways på några ställen cyklade jag inte en meter längs med de stora lederna. Bekvämt, fridfullt, behagligt, rofyllt. Okey, ett avsnitt var lite extremt. Efter att ha korsat Highway 107 norr om Mae Rim gick det uppför, på asfalt och betong, men nerför (en väg jag bara chansade på) blev underlaget av nylagd mjuk massa. Att följa Buddhas fotspår är inte alltid det lätta vägen.



Och en annan byggnad, med möjligen historiskt värde.

Passerade en villa till salu; 15 miljoner baht!

Lyckades pricka in lunchen på ett "nytt" ställe.

Stärkt också med en iscapuchino utanför Prem fortsatte jag för att kolla om minnesbilden stämde var svensken bodde. Det gjorde den, men med svarslösa telefonringningar tog jag istället in på "ett annat spår". Även här övergick betongvägen till grusväg, hyfsat lättcyklat förutom några sugande backar som jag fick uppför.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Minsann, här långt upp i djungelskogen låg ett tempel med några byggnader och denna banderollen.

Två hundar kom emot och skällde. Arbetare vid ett nybygge redde upp situationen och visade mig var fotavtrycken fanns.

Tja, en liten och en stor fot. Gick Buddha här redan som barn också? Inte nog med det, även handavtryck finns avbildade.

Handavtrycken

Det fanns redan ett tempel, halvfärdigt samt andra byggnader. Nu var man i gång med att bygga en tempelbyggnad alldeles vid avtrycken. Arbetarna blev glada att få ny arbetskraft, men jag avböjde. Hade ju mitt uppdrag att föreviga besöket.



Snälla vovvar, efter att ha kommit fram och luktat på mig. Spaden behövdes inte för att lugna dem.

På hemvägen såg jag denna lustiga vägskylten. Undrar vilken stad som har begränsning? Knappast Chiang Mai, som växer så det knakar.

 

Givetvis hann jag med en fika också.

 

Avslutning, en stämningsfylld bild i rubrikens anda.

Solstrålar trängde igenom. Ändå dunkelt i skugga av träd. Ett annat avskilt tempel i Mae Rim.