Kanchanaburi - Dödens järnväg

Filmen Bron över floden Kwai har gjort Kanchanaburi världskänd. Historiskt är dock inte slutet av filmen den som skedde i verkligheten. Jag var levt i den villfarelsen att bron förstördes helt och hållet av de brittiska fångarna och att den ursprungliga bron låg några hundra meter nerströms.
Det är både rätt och fel. Parallellt med järnbron byggdes även en träbro. Denna träbro, även den byggd för järnväg, blev klar först. Den permanenta blev klar i maj 1943. Och det är den permanenta, den ursprungliga bron som nu trafikeras.

Det som skedde var att de allierades flyg bombade sönder tre av de elva rundade spannen vid den slutliga bombningen, november 1945, då även träbron förstördes.
Den nuvarande bron är alltså till stor del den ursprungliga. De raserade rundade spannen har ersatts med två 33 meters raka spann.

Järnvägen byggdes för att transportera vapen och förnödenheter för japanerna i deras fortsatta tänkta erövringar i Indien. Den nya järnvägen, som kunde användas 21 månader, knöts ihop med befintliga från Singapore och i Burma. Sträckan som byggdes av krigsfångar var 415 km, från järnvägsknuten Nong Pladuk till Thanbyuzayat i Burma.
Nu återstår en sträcka på 130 kilometer till Nam Tok, som efter restaurering öppnade 1958. (Från Kanchanaburi till Nam Tok är det 75 km.)

Träbron och järnbron under slutgiltiga bombningarna.

Mycket av denna informationen är ur en broschyr, gjord av en engelsk Prisoner of War (POW), Geoffrey Pharaoh Adams, som själv var med i det helvetiska arbetet. Den publicerades 1978 tillägnad  Thida Loha, ägarinnan till restaurangen vid bron. Det var hon, nu 72 år, som visade mig häftet. Hennes familj som hela tiden bott i Kanchanaburi blev bekanta med författaren. Mitt samtal med henne spädde på intresset för järnvägsbygget och de hemska förhållandena.

. . . och Japans Premiärminister General Hideki Tojo

Två otrevliga huvudfigurer; Adolf . . .

Vid cykelloppen hade vi passerat krigskyrkogården, som ligger mitt i staden. Vem hade då en tanke på den? Inte jag. Men efter att ha läst igenom broschyren, två gånger, måste jag bara gå in och titta på den prydligt skötta platsen.
Tidigare hade jag varit inne i ett krigsmuseum nära bron (bilderna ovan). Nu upptäckte jag också ett mer officiellt och modernt inrett museum alldeles vid kyrkogården. I motsats till den förra, dock med fotoförbud. Tog några bilder från gravarna istället.

Ohyggliga uppgifter.

Uppskattningsvis dog mer än 100.000 fångar under bygget. Flera blev aldrig funna och identifierade.
Många blev brutalt och sadistiskt behandlade. Läste en uppgift att vakterna, båda Japaner och deras medbrottslingar Koreaner, var av den sorten att de inte "platsade" i armén.
När bygget drog ut på tiden rekryterades cirka 200.000 asiater från ockuperade länder under falska förespeglingar. 40.000 Malaysier dog, lika många Burmeser. Av de 300.000 Brittiska POW dog 6.500.
Även många Australiensare och Holländare samt ett fåtal Amerikaner fanns bland dödsoffren. Ockupationsmakten hade 15.000 befäl och vakter, varav et tusental dog.